vinterdepressionen,
Det är lite tyst här just nu. Anledningen? November. November, och den där himla vinterdepressionen som kommer varje år vid denna tiden. Som gör mig tyst och tråkig, som får mig att känna mig ful och blek, som gör att allt det som är lite jobbigt blir sjutton gånger jobbigare, och som får mig att bryta ihop titt som tätt. Kylan som biter i kinderna och som gör huden torr och kliande, håret sprött och tråkigt, och jag vet att kylan inte ens har brutit ut ordentligt ännu, att det fortfarande är fint för att vara november. Men det blir ändå mörkt innan skolan slutar, och jag fungerar så mycket bättre i sol och sommarvärme. November ger mig hemlängtan och bortlängtan, en förkylning som kommer sitta i och en otrolig trötthet. Helst vill jag bara gå i ide och inte vakna förrän det är blad på träden igen. Varje år tänker jag att jag ska mota bort denna känslan, men det går inte. Jag vet inte hur jag ska göra för att slippa.