9. Berätta om din stil när du var 15 år.
Jag har haft en ganska oväntad men ändå väldigt bra helg. Igår var jag väldigt trött och sliten, och spenderade precis hela dagen i soffan framför serier. Därför missade jag lucka nummer åtta, men jag går vidare med nummer nio i Emilys julkalender.
Idag handlar det om ens stil när en var femton. Min stil var väl, som många andras vid den tiden, lite tveksam. Både bra och dålig. Åren var 2008/2009 och jag gick i nian. Det var väl ungefär vid den här tiden som jag började intressera mig för kläder och ville testa nya grejer. Jag kommer ihåg att jag köpte midjehöga jeans och blev retad för dem, men använde dem varje dag under en period för att visa att jag inte brydde mig. Och så var ju höga jeans hundra gånger skönare än de där superlåga man hade en period.
Josefine, femton år. Rosa var favoritfärgen, jag bar diadem ca varje dag och jag hade just fattat grejen med klänning. De där senapsgula strumpbyxorna var också en favorit, hade dem väldigt ofta, tills jag insåg att om man kollade snabbt såg det ut som att jag var barbent. Det funkade inte i vintertider, har aldrig haft senapsgula strumpbyxor efter det.
Den här Gina Tricot-tröjan hade prick alla på min skola, och jag föll för grupptrycket och köpte den jag med. Gillade den aldrig riktigt dock, så den kom inte så mycket till användning.
De där skorna tyckte jag var så fina, men herrejävlar vilka köttsår jag fick på hälarna av dem. Efter flera veckors användande hade de dock mjuknat, och de blev mina favoritskor under sommaren 2008. Klänningen på bilden kom också från Gina, gillade den så mycket men sen töjde den sig mer och mer i halsen och blev så himla urringad. Nackdelen med fast fashion.
Det här var den första klänningen jag sydde någonsin. Jag gjorde den i syslöjden och fattade absolut ingenting när jag gjorde insnitt eller la tyget i trådriktning, men jag fick ihop det i alla fall. Jag tror att överdelen är en gammal IKEA-gardin, men är inte säker. Denna hade jag i alla fall på mig på skolavslutningen i nian. Nästan alla tjejer hade vita klänningar för att "så skulle det vara". Jag var så trött på att allt var tvunget att vara på ett visst sätt, och gjorde väl en tyst protest genom denna kläninngen. Även genom skoltröjan, ni vet den man beställer i nian med ett fult tryck och smeknamn som ingen kallas för på ryggen. När vi skulle välja färger hörde jag några i klassen säga att "man ska ju ha svart", och då beställde jag en rosa. Sen var högtadietiden slut och ingen var gladare än jag.