withheartshapedbruises

Hej hej, här sitter jag och är uttråkad, slentiran-surfar och väntar på bättre tider. Alltså, den tiden när Tova kommer hit med vinet i sällskap. Vilket borde vara om ungefär en havtimme. 

Annars då? Borås är kallt och händelselöst. Tentaplugget späs ut med kaffe och skitsnack, min lägenhet är kall när jag vaknar på morgonen och jag har extremt svårt för att ta mig upp och ut, jag drömmer om vår och bara ben och fräknar på näsan och Håkan Hellström i Göteborg och födelsedag i Göteborg och en sommar i Växjö och pengar i plånboken och Emmabodafestivalen och kvällar på altaner och dagar vid havet och ett par arms around me, men det är ju inget nytt. 

Annars då? Är kluven till tillvaron och kanske känner jag fast jag inte vill, och när jag väl vill känna så gör jag inte det, men varför skulle något nånsin vara enkelt, och finns det egentligen något som heter rätt tid rätt plats eller är det bara en illusion av något annat, av ett ömsesidigt behov av att inte vara bara själv något mer. Men varför ska man krångla till saker, och varför kan man inte bara låta saker bli som de blir och tro på att det blir bäst just så, och allt behöver man inte analysera in i döden men det gör man ju ändå alltid alltid alltid. 

Annars då? På måndag har jag tenta och efter den börjar, vad jag tror kommer bli, en helvetesperiod i skolan med teoretiska kurser som innehåller begreppen bokföring, affärstransaktioner och likviditet, men jag har två verklighetsflykter inbokade, en till köpenhamn och en till oslo, och sen får jag försöka överleva resten av tiden.