Ingenting är vettigt 03.30, det har du rätt i men det struntar jag i

Helgen har bestått av en himla massa festligheter, och det har varit alldeles utmärkt. Älmhultsdagarna var över förväntan (vilket inte säger så mycket, för jag hade trodde inte ens att det fanns längre och hade inte skapat några större förväntningar). Jag och mina finaste Älmhultsflickor dansade sönder fötterna litegrann på Wärkstan i fredags, jag satt med en annan estet och försökte vara allmänt svår och indie på torget efteråt, ett återkommande mantra var att det var för mainstream att stå i kön till torggrillen. Bänken bakom fiskbilen ansåg vi vara mer hipster. Sen var jag nära att drabbas av blodbrist eftersom att myggen inte kunde hålla sig borta, och då jag inte var nykter undrar jag om myggorna ens överlevde efter att de kalasat på mina ben. Hur hög promillehalt kan en mygga klara av, liksom? Begav mig hem runt fyra, lite ledsen över att det fortfarande var mörkt då. Det är ju alltid så mycket roligare att cykla hemåt när det börjar ljusna.
På lördagen second hand-fyndade jag två tröjor och lite tyg, sponsrade min lillasysters klass genom att köpa karameller i deras marknadsstånd och diskuterade gungande världar med Emma innan det var dags att ladda om och köra igen. Det vankades hejdå-hej fest hos Andy som flyttar till USA imorgon. Andy bjöd på spännande bål och kvällen bjöd på dans, dans, dans, bästa vänner och en fin pojke. Vi spelade Håkan Hellström så fort vi fick tillfälle och jag buggade barfota i regnet med en kille som under en väldigt kort period för väldigt många år sedan buggade i samma grupp som jag då gjorde. Vi bestämde oss för att vi var otroligt duktiga och borde ta upp det där med dansen igen. Under kvällen fick jag under oklara omständigheter också en käftsmäll (det skedde antagligen i den vilda dansen till Jag ramlar glada gatan fram och sen ramlar jag tillbaks igen). Min käke känns helt sne, men det går nog över det också. Återigen, runt fyra cyklade jag hem i ett ösregn likvärdigt med en rejäl dusch, och hej och hå, i morse ringde klockan och jag fick åka till Växjö för att jobba. Med tanke på att jag allt oftare upplever ett ohejdbart sug efter att handla massa onödiga saker jag inte behöver var det ju lika bra att jag tjänade lite pengar idag.
Nu ska jag sova. Och ta mig igenom denna veckan och längta efter nästa helg, som verkar bli ungefär lika bra som denna har varit.

Denna bilden från Siesta på mig och Emma får representera helgen. Igår kom det fram en kvinna till oss som frågade om jag var hennes lillasyster. Bortsett från det faktum att jag faktiskt är äldre än Emma, blev vi glada att höra att vi var så pass lika att man kan ta oss för systrar. Och när jag ser denna bilden kan jag inte annat än att hålla med.

festligheter | | Kommentera |

I want a sunday kind of love, a love to last past saturday night










vardag | | En kommentar |

Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem, nykter eller alldeles för full

Idag fyller min bästa, finaste särbo-vän 18 år. Emma är så himla bra på många sätt. Vi har en fantastisk förmåga att förstå varandra genom bara blickar, på en telepatisk nivå. Vi har på sistone växt ihop litegrann och börjat avsluta varandras meningar. Emma är ungefär lika knäpp som jag, vilket är alldeles strålande på festivaler och fester, och hon är också väldigt bra på att ta hand om mig när jag är i behov av det. Hon är helt enkelt den som känner mig bäst och vet mest om mig, och herregud vad jag tycker mycket om dig, Emma! Ha världens bästa födelsedag. I focking love you (som Cook skulle ha sagt) <3
vardag | | En kommentar |
Upp